allt står stilla
Här sitter jag och äter jordnötter och tänker. Tänker på att jag inte kan fortsätta som jag gör. Skrev det första inlägget i den här bloggen i maj. Det är snart ett år sen! Jag har pendlat upp och ner i vikt 66-69 kilo- Har under hela året velat gått ner i vikt till 60-62 kilo.
Dagarna fortsätter - med mitt dåliga självförtroende. Försöker påminna mig själv om att livet är för kort för att gå runt och vänta på bättre tider. Jag vill/kan inte skaffa pojkvän, kommer med undanflykter och bortförklaringar för jag tycker jag själv är äcklig. Hur ska någon annan kunna börja älska mig om inte ens jag själv gör det?
Jag vill verkligen gå ner i vikt, få bättre självförtroende och börja leva livet! Ibland på fester eller så vill jag inte ens krama folk ibland för att jag vill inte att dom ska ta på mig, det har hänt att jag har stannat hemma för att jag tycker att jag bara ser ful och äcklig ut. Jag vill inte känna såhär.
För ungeför ett år sen när jag började skriva i den här bloggen känns det som att jag hade mer kontroll. Då kunde jag tänka " tyck inte att du är fin, då kommer du aldrig göra någonting åt din vikt" jag tänkte så åt mig själv ?! det tankesättet har fått mig att tycka mindre och mindre om mig själv. Jag kan inte acceptera mig själv. Jag vet att jag borde gå och prata med någon på ungdomsmottagningen eller så. Men jag kan inte! Ibland önskar jag att någon ska ta min hand och tvinga dit mig bara för att prata ut. Jag kommer aldrig sätta min fot där på egen hand för att prata om mina problem? eller är det problem? jag vet inte hur vanligt det här är att tänka som jag gör.
Är det många tonåringar som tex inte vill skaffa en pojkvän för att man känner sig för tjock? Vill helt enkelt INTE visa sig.
Varje gång någon kille visar intresse för mig tänker jag "han har inte sett min kropp, om han skulle se den skulle han skrämmas iväg innan jag ens hunnit blinka"
Jag vill verkligen inte leva som jag gör. Jag vill göra någonting åt det här. Vill gå ner i vikt. Vill få en rättså långsiktig plan NU. Vill gå ner till 62 kilo till i sommar. Jag kan göra det. Bara jag slutar hetsäta som jag gör ibland för att dölja mina känslor. Det borde finnnas andra sätt att dölja mina känslor på...
från: http://www.abkontakt.se/
Fan, kunde jag inte tagit tag i allt det här på riktigt i maj när jag började skriva den här bloggen? Då kanske de thär helvetet varit över nu. Fanfanfan... blir så arg på mig själv.
Dagarna fortsätter - med mitt dåliga självförtroende. Försöker påminna mig själv om att livet är för kort för att gå runt och vänta på bättre tider. Jag vill/kan inte skaffa pojkvän, kommer med undanflykter och bortförklaringar för jag tycker jag själv är äcklig. Hur ska någon annan kunna börja älska mig om inte ens jag själv gör det?
Jag vill verkligen gå ner i vikt, få bättre självförtroende och börja leva livet! Ibland på fester eller så vill jag inte ens krama folk ibland för att jag vill inte att dom ska ta på mig, det har hänt att jag har stannat hemma för att jag tycker att jag bara ser ful och äcklig ut. Jag vill inte känna såhär.
För ungeför ett år sen när jag började skriva i den här bloggen känns det som att jag hade mer kontroll. Då kunde jag tänka " tyck inte att du är fin, då kommer du aldrig göra någonting åt din vikt" jag tänkte så åt mig själv ?! det tankesättet har fått mig att tycka mindre och mindre om mig själv. Jag kan inte acceptera mig själv. Jag vet att jag borde gå och prata med någon på ungdomsmottagningen eller så. Men jag kan inte! Ibland önskar jag att någon ska ta min hand och tvinga dit mig bara för att prata ut. Jag kommer aldrig sätta min fot där på egen hand för att prata om mina problem? eller är det problem? jag vet inte hur vanligt det här är att tänka som jag gör.
Är det många tonåringar som tex inte vill skaffa en pojkvän för att man känner sig för tjock? Vill helt enkelt INTE visa sig.
Varje gång någon kille visar intresse för mig tänker jag "han har inte sett min kropp, om han skulle se den skulle han skrämmas iväg innan jag ens hunnit blinka"
Jag vill verkligen inte leva som jag gör. Jag vill göra någonting åt det här. Vill gå ner i vikt. Vill få en rättså långsiktig plan NU. Vill gå ner till 62 kilo till i sommar. Jag kan göra det. Bara jag slutar hetsäta som jag gör ibland för att dölja mina känslor. Det borde finnnas andra sätt att dölja mina känslor på...
från: http://www.abkontakt.se/
Finns det risk att du lider av en ätstörning?
- Du har höga prestationskrav
- Du är rastlös
- Du har täta humörsvängningar
- Du är fixerad vid hur din kropp ser ut
- Du tränar för att förbruka energi, i synnerhet om du har ätit mer än du planerat
- Du tränar för att få äta, inte äter för att kunna träna
- Du tränar mer än tre gånger per vecka
- Du tänker ofta på mat och ältar oftast samma tankar
- Du undviker all fet mat
- Du är fixerad vid vad och när du ska äta
- Du svälter/hetsäter i perioder
- Du tror smal är lika med lycklig
- Du är övertygad om att man måste ha en benhård kontroll för att inte rusa upp i vikt
Känner du igen dig i flera av dessa påståenden behöver du troligtvis hjälp. Ta ditt problem på allvar!
För råd och information ring oss på 08-20 72 14 eller maila [email protected]
Fan, kunde jag inte tagit tag i allt det här på riktigt i maj när jag började skriva den här bloggen? Då kanske de thär helvetet varit över nu. Fanfanfan... blir så arg på mig själv.
Kommentarer
Trackback
