attingenvet

Här sitter jag och äter jordnötter och tänker. Tänker på att jag inte kan fortsätta som jag gör. Skrev det första inlägget i den här bloggen i maj. Det är snart ett år sen! Jag har pendlat upp och ner i vikt 66-69 kilo- Har under hela året velat gått ner i vikt till 60-62 kilo.

Dagarna fortsätter - med mitt dåliga självförtroende. Försöker påminna mig själv om att livet är för kort för att gå runt och vänta på bättre tider. Jag vill/kan inte skaffa pojkvän, kommer med undanflykter och bortförklaringar för jag tycker jag själv är äcklig. Hur ska någon annan kunna börja älska mig om inte ens jag själv gör det?

Jag vill verkligen gå ner i vikt, få bättre självförtroende och börja leva livet! Ibland på fester eller så vill jag inte ens krama folk ibland för att jag vill inte att dom ska ta på mig, det har hänt att jag har stannat hemma för att jag tycker att jag bara ser ful och äcklig ut. Jag vill inte känna såhär.

För ungeför ett år sen när jag började skriva i den här bloggen känns det som att jag hade mer kontroll. Då kunde jag tänka " tyck inte att du är fin, då kommer du aldrig göra någonting åt din vikt" jag tänkte så åt mig  själv ?! det tankesättet har fått mig att tycka mindre och mindre om mig själv. Jag kan inte acceptera mig själv. Jag vet att jag borde gå och prata med någon på ungdomsmottagningen eller så. Men jag kan inte! Ibland önskar jag att någon ska ta min hand och tvinga dit mig bara för att prata ut. Jag kommer aldrig sätta min fot där på egen hand för att prata om mina problem? eller är det problem? jag vet inte hur vanligt det här är att tänka som jag gör.
Är det många tonåringar som tex inte vill skaffa en pojkvän för att man känner sig för tjock? Vill helt enkelt INTE visa sig.

Varje gång någon kille visar intresse för mig tänker jag "han har inte sett min kropp, om han skulle se den skulle han skrämmas iväg innan jag ens hunnit blinka"

Jag vill verkligen inte leva som jag gör. Jag vill göra någonting åt det här. Vill gå ner i vikt. Vill få en rättså långsiktig plan NU. Vill gå ner till 62 kilo till i sommar. Jag kan göra det. Bara jag slutar hetsäta som jag gör ibland för att dölja mina känslor. Det borde finnnas andra sätt att dölja mina känslor på...

---

från: http://www.abkontakt.se/

Finns det risk att du lider av en ätstörning?

• Du har höga prestationskrav
• Du är rastlös
• Du har täta humörsvängningar
• Du är fixerad vid hur din kropp ser ut
• Du tränar för att förbruka energi, i synnerhet om du har ätit mer än du planerat
• Du tränar för att få äta, inte äter för att kunna träna
• Du tränar mer än tre gånger per vecka
• Du tänker ofta på mat och ältar oftast samma tankar
• Du undviker all fet mat
• Du är fixerad vid vad och när du ska äta
• Du svälter/hetsäter i perioder
• Du tror smal är lika med lycklig
• Du är övertygad om att man måste ha en benhård kontroll för att inte rusa upp i vikt

Känner du igen dig i flera av dessa påståenden behöver du troligtvis hjälp. Ta ditt problem på allvar! 
För råd och information ring oss på 08-20 72 14 eller maila [email protected]  

---

Hamnade på den dära sidan. 10 av dom där 14 punkterna tycker jag stämmer in på mig. Endel mer och endel mindre.
Fan, kunde jag inte tagit tag i allt det här på riktigt i maj när jag började skriva den här bloggen? Då kanske de thär helvetet varit över nu. Fanfanfan... blir så arg på mig själv.

just nu vill jag bara skrika, gråta tills alla tårar tar slut och ha sommar eller ännu hellre, åka någonstans långlång bort här ifrån.

kan inte göra något av det, för nu lär jag åka iväg och vara social med mina vänner.

den här dagen har varit ett helvete.

Till att börja med, om du inte orkar läsa allt jag har skrivit här. Läs det jag har skrivit i kursivt. Det är viktigast lixom. Ni märker mina funderingar i texten som jag vill  ha svar på... :)

Ett huvud som känns som en stor fotboll, en mage som skriker "mer mat" och vänder sig ut och in och närstående som bara är dryga, fast att jag egentligen förstår dom.. Det är mitt val, men det enda jag vill är att trivas med mig själv, det är därför jag gör som jag gör. Jag vill inte fortsätta som jag gör.

Jag menar, hur kul är det att gå på fest och inte känna sig fin, att vara lite tillbakadragen och veta att man inte är sig själv. exakt så är jag nu. Något jag har bestämt mig för är att inte skaffa någon pojkvän förns jag är nöjd med mig själv, dvs när jag har nått mitt mål. Eller jag har inte bestämt mig för det, jag vill ju egentligen kunna bli kär och låta någon annan tycka om mig, men jag klarar inte av det nu. Tanken att stå och bara krama någon och den personen tar mig vid min midja lixom. Då känner jag mig äcklig.

I sommar när jag ska utomlands med tjejerna vill jag känna mig snygg,  jag vill ha tillbaka mitt riktiga jag.  Jag som alltid varit glad jämt, peppar andra till att ha kul, omtänksam och helt mysig. Det är sant. Jag skrev bara positiva saker om mig där. Men det är den jag brukar vara. inte den jag är just nu. Just nu känns det som att jag klättrar på en stege, har lämnat den "glada, spralliga" jag nere på marken och jag är på väg upp, men kommer aldrig dit. Jag har stannat mitt i stegen och känner mig förvirrad.

Egentligen vet jag att det bästa sättet att gå ner i vikt på är att äta ofta men lite/lagom åt gången. Fast att jag vet det, så klarar jag inte av att göra det. Nu har jag varit igång i min träningsperiod och äta nyttigt flera dagar. (det blev ett stopp över nyår). Just nu har jag ont i huvudet, magen kurrar lite. men jag tänker fan inte äta efter klockan 8 på kvällen. Idag var jag och tränade, men kände i kroppen att jag inte orkade mycket alls. Fy mig, helt fel gjort av mig. Då hade jag ätit lunch i skolan runt 11 och träningen började 5.. Äter mig inte mätt alls på maten vi får i skolan, den är inte direkt god.. men lite iaf, så att det stoppar hungern lite.

Häromdagen var jag med min bästa vän, hennes mamma som är som min extra mamma och handlade. De bestämde sig för att äta på Ikea. och jag fick väl hänga med lixom eftersom jag var där med dom. Jag kunde ju inte säga "hehe, jag går och shoppar, ät ni!" För dom vet lite vad jag håller på med tror jag. Min kompis och mamman hade valt mat. Min kompis tog 10 köttbullar och potatis. Jag sa att jag ville ha 5 st till kocken och min kompis+mamman protesterade. nej jag fick inte ta 5, jag skulle äta 10.. Kunde inte säga imot så mycket, kocken sa t.o.m att det var barn mat. Jag fick le och ta mina 10 köttbullar... fick i mig 6 st och två potatisar. Jag tycker att det är en helt okej och bra middag. Men de tyckte jag åt alldeles för lite. Seriöst, är det verkligen det? För mig var det bra iaf. Det där fick jag höra hela dagen och mamman hade tydligen sagt till min kompis att hon är orolig för mig för att jag inte äter tillräckligt.
Grejen är det att jag tycker att jag äter tillräckligt. (okej, inte ibland som idag) men den dagen hade ja gjort det tycker jag. Men de vill inte inse och så fort jag kommer hem till dom nu försöker dom få mig att äta. Kör jämt med "nej tack", "nejtack det är bra", "nejtack, ajg åt precis" ... osv. Men de blir typ suriga. Inte så att dom visar det så mycket, men jag märker - känner dom för väl.

I går ville jag inte komma dit på kvällen för jag visste att dom skulle trycka i mig en macka eller någonting, stannade hemma och kikade på film och hade jätte tråkigt ist... ska det vara så? kan dom inte bara låta mig vara? Jag menar. Det är olika gång till gång när jag kommer dit. Ibland har jag ätit hemma och är mätt, men de tror mig inte. hur ska jag kunna bevisa när jag väl har ätit? jag ska väl fan inte behöva spela in en film när jag äter eller nått..

En viktig sak- jag hatar egentligen att äta lite när jag äter med en vän. Jag vill inte få henne att känna att hon äter mycket lixom, när hon egentligen äter lagom och jag för lite. Men jag säger aldrig "shit vad mätt jag är!" utan jag säger inte ett skit. försöker verkligen få de jag äter med att känna så. Äter ganska sakta ibland för att dom ska märka mindre att jag ätit mycket mindre osv. förstår?

Återigen, förlåt för ett hemskt rörigt inlägg. Men i den här bloggen skriver  jag av mig och skriver det jag kommer på i stunden.

Nu har jag yrsel och tänkte börja fixa och dona med annat. :)

jahapp. igår var endel av brudarna ute på party. jag övervägde att stanna hemma, eftersom jag är ledsen innombords, blir det inte bättre om jag ska dricka. visst, måste inte dricka för att jag följer med på party. men om jag inte gör det blir det mer att jag tänker på hur jag ser ut osv..

man ska vara nöjd med sig själv, jag vet. men hur lätt är det om man inte är nöjd med sig själv? det går inte att tänka om. Jag tänker alldeles för mycket på min vikt, eller egentligen inte på vikten utan hur jag ser ut. Nu är det jul och allt och åt det säger jag bara helvete. Jag tänker hela tiden att jag länktar tills  om ett halvår. för då jävlar ska jag ha gått ner 10 kilo. Vet att jag gör det bäst om jag gör det på  "rätt sätt". men just nu vill jag att det här ska gå fort. I sommar ska jag väga så mycket som jag vill (60 -62 kilo) och må bra, utomlands och party med tjejerna!

För ett tag sen sa min kompis(väldigt nära) att det syndes på mig att jag gått ner. det kändes bra, men var obehagligt att höra. Hon började fråga hur mycket jag vägde och hur mycket jag vill gå ner osv. Hon sa också att jag absolut inte behöver göra det, för jag är fin som jag är....
Allt jag tänker när jag får höra sånna saker är "jag klär mig så att jag döljer det jag vill ha bort. När jag byter om ser jag till att inte visa det jag inte tycker om på min kropp (min midja). Det är bara jag som vet, ingen annan" Så jag tar itne till mig ett skit när jag hör sådant. Men när hon sa så, sa hon att det även syns i mitt ansikte. Jag har aldrig tänkt på att man lixom har fett i ansiktet. Men sen hon sa så har jag tänkt. "eftersom hon sa att det syns att jag har gått ner i vikt, specielt i ansiktet - då måste jag se fet ut i ansiktet." Jag har hakat upp mig på det och nu tycker jag det. Nyper tag i kinderna och specilt kindbenen lixom och tänker "det här ska bort!"
Jag klarar alltså inte av att höra kommentarer, för det gör bara att jag yänker på kommentaren och  hakar upp mig på den.

En annan kompis, min närmaste. För några månader sen, en dag jag var jätte nere pga mig själv och hon märkte på mig att det var något. Då tvingade hon ur mig vad det var och jag berättade att jag inte trivdes med mig själv. det känns bra att hon fick veta, (endel tycker att det är självklart att de närmaste vet. men tyvärr så har jag svårt att prata om mig själv om jag mår dåligt.) 
 Nu säger hon hela tiden att jag tränar för mkt osv. ( men wtf. hon vet varför! kan hon inte bara hålla munnen då..) eller? ... :/ som ikväll när vi tittade på film, så kommer hon in med choklad. jag vågade inte säga nej. (hennes mamma var också med) jag är väldigt nära hennes mamma också. Varje dag jag träffar dom brukar de fråga om jag har ätit middag osv. och om jag säger att jag ska och träna säger dom att jag kan strunta i det. Hon har säkert berättat för sin mamma om hur jag mår angående mig. Jag vill inte tro att hon har gjort det, men hon har nog det eftersom mamman jämt frågar mig saker om mat typ.
eller vad tror du som läsare?

En sak jag har tänkt på. Ex: jag hatar min midja. När jag jämför mig med tjejer på stan är det enda jag jämför med är deras och min midja. Oftast tänker jag, sådär skulle  jag också vilja se ut.

På alla människor sätter sig fettet på olika delar. Hos mig är det midjan, andra låren osv.

Mina närmaste vänner är smala båda två. Det här låter hur konstigt som helst. Men deras fett sätter sig på midjan. Då menar jag inte att de är tjocka där. Men om de går upp i vikt är det på låren. På magen är de alltid smala. De säger hela tiden, oh jag vill ha dina ben. De är perfekta.

En gång när jag och X gick på stan sa hon "du, har jag lika stora lår som henne?" det var en tjej som var överviktig och ur min mun flög det, "är du helt åt vansinne, fan heller? du har jätte fina och smala ben. Nu var du dum, så där får du inte tänka eller säga"
Kom på då, att hon jämför sina lår med andras. Jag som inte är nöjd med min midja jämför min midja med andra.

Tänkte aldrig förut på att man kan ha fett på låren lixom. Men nu när folk har pratat om hur smala lår folk har osv har jag självklart börjat  tänka på det.....


Jag känner att den här bloggen är töntig när jag skriver om fett hit och dit. vill bara slå mig själv, hur kan jag vara så dum lixom... Jag skriver väldigt vimsigt också. Men har den här bloggen endast för att skriva av mig. heejsvejs.

känns bra att ha den här bloggen egentligen. Lockar inte till mig läsare, alltså läser typ ingen den här bloggen - precis som jag vill. Jag vill inte att andra ska läsa om mina problem och hur jag tänker om vikt,  kropp och skäl. Vet ni varför? För att när jag själv läser om andras s.k. hälsoproblem och deras dåliga självförtroende om sig själva där de påpekar olika delar på kroppen jämför jag mig mer och mer med andra. 
Alltså vill inte jag skriva och muntra upp andra till att börja banta eller något sånt. Jag vill inte heller få folk att tänka mer på sig själv. För man ska vara nöjd för den man är. Men det är lättare sagt än gjort.

Jag har inte skrivit i den här bloggen på länge. Har många gånger varit på väg att ta bort den. Men det har inte blivit av. I det här läget jag skriver nu ligger mitt självförtroende på botten. Jag sviker mig själv hela tiden och det känns som att jag inte kommer någon vart. Länge har jag sagt att "till jul & nyår ska jag vara klar. Jag ska ha gått ner så mycket som jag vill och jag ska vara glad". Har upptäckt att det är lättare sagt än gjort.

Taktiken är självklart att äta nyttigt och lagom och träna. Mitt största problem till mat är att jag på något sätt inte kan hantera den. Egentligen så kan jag det, men endå inte. Inte om jag pratar om mängder.

Antingen tränar jag varje dag, äter hur nyttigt som helst, räknar kalorier och ser till att förbränna dom. Äter nästan aldrig så att jag blir mätt. Jag väger mig morgon, dag och kväll och är jätte ivrig. JAG SKA GÅ NER I VIKT SNABBT. thats it.
jag vet att det bästa sättet att gå ner är i lagom takt. ett halvt kilo i veckan och blabla. Men grejen är att när jag lever som jag beskrev nu får jag dåligt samvete om jag ex äter en frukt efter att jag varit och tränat klockan 7 på kvällen. Jag vet att man SKA äta någonting efter träning för att musklerna ska kunna byggas upp. Men det går bara inte, jag tänker som jag tänker och jag vet inte hur jag ska kunna tänka om. jag vill men det går inte lixom.

nu ska jag ge ett exempel på mitt "andra" mat-liv.
För någon dag sen kom hem från skolan och hade motiveringen att äta något och sen åka och träna. Men när jag öppnnade dörren till huset stod mamma där och lukten av nybakta bulllar välde över mig. Det först jag tänkte var "ONEJ!" samtidigt som jag spelade glad för mamma och sa, men gud vad länge sen, vad gott med en bulle! Menade det absolut inte. Alltid när mamma har föreslagit att baka bullar vid andra tillfällen, på den sista tiden har jag sagt "nej, baka bröd ist. det är så gott med ditt nybakta, nyttiga bröd" okej har hon sagt och gjort som jag sagt. Visst tycker jag att det är så gott med mammas bullar. men det enda jag tänker på att att en bullle motsvarar en träning på friskis & svettis.

den dagen började det med att jag vräkte i mig bullar och allt onyttigt jag fick tag på helt enkelt - mot min vilja. Jag ville verkligen inte, men det blir på något sätt att jag inte kan styra mig själv. Jag vill spy, men vågar inte.. Jag vill gråta, ibland gör jag det i mängder, men ibland ligger allt och trycker på innom mig.

Jag vill prata med någon, men endå inte. Jag har jätte svårt att prata med folk om mig och mina problem. Båda mina bästa vänner har sagt att jag borde gå och bra med någon på typ ungdomsmottagningen eftersom jag har så svårt att prata med dom. Men vad fan ska jag säga. Visst är det skönt att prata med någon jag inte känner, men jag har ju egentligen inte ett skit att säga.  Det finns så mycket inom mig, men ingenting vill komma ut.

Sist jag var och festade klarade jag inte av det, jag ville inte dricka nå mycket för att jag visste att jag skulle bli ledsen eftersom jag var ledsen innombords som nykter. jag sa till min bästa vän att jag inte klarade av det och åkte hem. Jag vill vara glad och kunna vara som alla andra. Vilken tonåring som helst. men jag får  panik. vad fan ska ajg göra?

Det enda jag vill är att bli fin! Det som gör att jag vantrivs i min egen kropp är fettet som sitter runt midjan. Hur kul är det att knäppa byxorna också typ hänger det fett över jensen  så att jag måste ha en pösig tröja på mig. De kläder jag egentligen trivs i är tajta lixom. Jag vill känna mig som en riktigt tjej som är tunn typ. Om du förstår hur jag menar..

Jag känner en viss press på mig. Jag tänker/vill/kan inte tillåta mig själv att skaffa pojkvän innan jag blir smalare. Jag vill väga så mycket mindre än vad jag gör. Just nu pendlar min vikt mellan 66-69 kilo beroende på hur jag äter. Innan jag började träna vägde jag 62. så visst, jag vet att det är musker som jag har gått upp i. Men på fel ställen. Det är de dära jävla kärlekshandtagen jag vill ha bort. jag är 173 cm lång..

läste igenom allt jag skrvit nu, det låter jätte fjantigt. men det är såhär det är. Just nu känns det som hela mitt liv hänger på min kropp. Jag vill bli en glad människa igen :(

Om någon har kommit in på den här blogge och har har orkat läst allt detta, kommentera gärna.

snart ska jag äta med familjen. Men egentligen sitter jag här förjävligt mätt efter glass, pepparkakor och bullar....

snälla, känner någon igen sig?.. känns som jag är ensamast i världen.

har ett bra tag hetsätit. Förösker inte tänka på vad jag äter.
Jag har gjort ett framsteg. Eller jag och jag. Men min bästa vän fick knäcka ut mig vad det var. En dag jag inte mådde nå bra, hon märkte det och tvingade ur mig att berätta. Jag berätta om mitt beteende med mat. Låg och grät med henne. Det kändes bra men endå mysko. Jag har lixom aldrig pratat med någon om det hära. men en sak fick hon.. svära på att inte berätta det för någon.

Anledningen till att jag skriver här och nu är för att det enda jag vill just nu är att spy. Hamnade på endel bloggar som peppar en till att gå ner i vikt & självklart hänger jag på.. Sitter just nu och tänker på vad jag har ätit idag. Som jag skrev tidigare, jag äter mycket nu..

kassler & ris
lite marabou
glass med rulltårta
en till rulltårtsbit
lite godisbitar
en hamburgare med ett halvt bröd
2 glasspinnar..

usch, om jag hade vågat spy skulle jag göra det nu.. Vågar inte göra det eftersom sist jag spydde var när jag var 8 år ungefär. Och det tyckte jag var ett rent helvete.

Ska börja träna igen nu. Och det innebär inte äta så mycket heller..
Som jag har skrivit i tidigare inlägg. Antingen äter jag mycket  & rör knappt på mig eller så är jag världens träningsmänniska, men då äter jag inte istället.

Jag vill  att någon ska säga "Men gud vad smal du har blivit" eller något liknande..

vill ni veta vad jag har kommit fram till?

Om jag har bestämt mig för att äta nyttigt, då gör jag det. Nu har jag ätit bra hela veckan måndag-fredag. Det vill säga brunch och middag.Det har passat mig perfekt, inte sugen på någonting. Men igår var det somsagt fredag. Vi skulle titta på film och när man tittar på film är det ju nästan i regel att man ska äta någonting, lite snacks till lixom.. Så vi åt morötter och dipp. Jag åt fast att jag inte var sugen lixom. Senare poppade vi popcorn också.

När jag kom hem var jag inte så glad egentligen eftersom jag hade suttit på bussen och tänkt på vad ätit udner kvällen. Så när jag kom hem tänkte  jag "Men nu har jag redan ätit onyttigt då kan jag fortsätta ikvälll, eller nej det ska jag inte alls göra, fy mig" och efter den tanken äter jag fast att jag inte vill. Så jag åt glass, chips och gud vet allt. Fast att jag inte ville.

Imorse när jag vaknade åt jag brunch efter ett tag, efter det var jag mätt och tänkte inte äta någonting förns middag ikväll. men mamma kom in och frågade om jag ville ha en choklad bit.  Då tänkte jag "nej, jag ska inte äta någonting förns middag, men äsch det skadar väl inte, det är ju helg! (bra bortförklaring)"..

Men efter den chokladbiten blev sockersuget STORT, så nu har jag ätit en klass, lite mer choklad och fyra kex. JAG ÄR INTE ALLS HUNGRIG! men jag måste lixom, jag kan inte motstå mitt sockersug. Men jag vill inte äta! Funderar nu på vad jag ska göra för att blir av med det. men jag vet inte vad.. Jag hatar när det blir såhär.

Har ni förstått vad jag har kommit fram till med den här texten? Jo att om jag äter EN ENDASTE LITEN GREJ MED SOCKER I alltså en gobit. Så måste jag fortsätta.. Lika bra att inte äta någonting alls. Jag får aldrig tänka som jag gjorde idag. "äsch, en liten bit skadar ju inte" För när jag har ätit den lilla biten måste jag fortsätta, fast jag inte vill...

Slutfattning. Antingen riktigt nyttig och må bra eller må dåligt av vad jag äter.

Är det någon som känner igen sig? Snälla skriv, skulle vara skönt med lite bekräftning... :(

Hörrni, vad är jag för en person?
Just nu är jag i en period jag verkligen försöker att inte äta för lite och träna för mycket? Men vet ni vad det går över till? Jo jag äter så fort jag får tag på någonting inprinsip. Så fort ex mamma går ut till tvättstugan springer jag till köket och tar det jag får tag på, när jag har fått tag på någonting att äta stoppar jag i mig det och äter jätte fort. Jag är proppmätt men hämtar mer snacks / mat endå. Jag börjar må illa för att jag har proppat in mig så mycket men jag fortsätter endå. Jag kan helt enkelt inte sluta äta. Det slutar med att jag lägger mig i sängen och grinar innan jag somnar.
Hur kan jag göra så här mot mig själv?

Alltså antingen tränar jag jätte mycket och äter så lite som möjligt eller så gör jag som nu: Äter fast att jag är proppmätt. Kan helt enkelt sluta fast att jag vet att jag mår skit.

Har du betett dig så här mot dig själv någongång? eller har du något tips eller likande. Kommentera gärna, jag vet inte vad jag ska göra... Mår verkligen inte bra när det gäller min kropp :(

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH. Vill skrika ut allt jag vill få ut, vill få gjort allt jag vill få gjort. Allt är som att jag står inför ett moment, jag ska klättra upp för en bergs vägg, men börjar aldrig att klättra... Skulle kunna skriva hur mycket som helst hur länge som helst, men jag hinnenr inte nu ;(

Idag brast det iaf. Försöker att inte tänka på hur jag äter och så utan bara ta seden som den kommer. Men det går inte alltid. Får panik och blir ledsen, vet bara inte vart jag ska ta vägen..

igår släppte allt och jag bestämde mig för en frossar dag tsm med en vän.
I skolan åt jag mat med kolhydrater, vilket jag inte gjort på hela veckan, på stan köpte  jag en choklad vilket resulterade att när  jag kom hem fortsatte suget och jag åt EN MASSA. en massa glass, kunde inte sluta, fast att jag inte ville. varför blir det så? jag äter fast att jag inte vill, jag känner mig typ tvungen. varför varför? känner någon igen sig?
Min kompis ville på kvällen bjuda mig på mat, jag va mätt som fan efter all glass men endå sugen på mat  lixom. Att få äta mat med kolhydrater en dag. MUMS. hon bjöd på mat, det va ost och såsar och alltmöjligt som jag absolut inge brukar äta. Jag njöt såklart för det var så gott, men efteråt kändes det skit. Att jag också skulle dölja det för henne ixom. Sen köpte vi godis och då sa det stopp. jga kunde inte äta mer, förstå hur mycket godis, klass, mat jag ätit. Åt så mycket kalorier alltså. Jag har nog inte ätit så mycket kalorier under hela veckan som jag gjorde igår. Det känns verkligen skit. Ställde mig på vågen. Vägde igårmorse 65 och imorse vägde jag 66.... fan. Nu är det bara att börja om på ny kula.

Åt mackor till frukost, tänkte att skit samma. Men nu ångrar jag ju det också. Ska äta med familjgen ivkäll och då kommer man ju äta kolhydrater. oh, att det ska finnas en sån jäkla massa bekymmer :(


SUCK

jani, här i bloggen är det bara min insida som talar. Skriver absolut inte om sånthär i min riktiga blogg. Där är det utsidan som gäller, vad som har hänt under dagen osv.

Iallafall, imorse när jag vaknade skakade jag och hade ont i huvudet. Kroppen var riktigt tung.. Men jag pallrade mig iväg till skolan iallafall, eftersom jag hade saker som var tvungen att göras. Jag har som sagt skippat att äta kolhydrater i en vecka nu iallafall. Alltså¨

frukost : gröt
lunch: sallad utan kolhydrater
middag: sallad och ex lite kyckling.

Förstår inte varför jag hade sån tung och skakig kropp imorse. kan det ha orsakats av hur jag äter? eller vad tros? Jag har ingen aning.. Skulle vilja veta lite mer om denna metod.

Som inlägget jag skrev tidigare om "Blondinbellas "bantnings metod" som den kallas.. det står att man ska äta mycket fett. Men det håller jag mig ifrån också. Kraschar allt då? jag hoppas inte det..

Mammamin klagar på att jag inte äter kolhydrater. Jag hatar när någon pratar och klagar eller ihuvetaget påpekar vad jag äter, när jag står där med min mat, lixom.  Det är min kropp och jag äter vad jag vill och hur mycket/lite jag vill. Jag har börjat mer och mer att jag vill äta ifred. t.ex igår var jag vrålhungrig vid middagstid och då väntade jag ungefär en timme extra, eftrersom familjen skulle åka bort då, och då kunde jag få laga min mat ifred utan några jobbiga komentarer...

frukost: 1 dl havregryn, 1,5 dl vatten = gröt i micron + lite sylt och mjölk.
lunch: lika som igår, den fjuttiga salladstallriken som inte mättar ett skit, bestod av mortöttsbitar, ananas & sallad.

Har haft idrott med klassen nu iallafall, sprang som tokar, typ 5 km tror jag. nu sitter jag här med en matsäck som  vrider sig ut och in. Mamma frågade precis om hon skulle göra spagetti och köttbullar åt mig. Men jag får försjutton inte äta spagetti (för mig). Men en sallad med köttbullar skulle inte vara så tokigt?

Länge sen jag skrev, men har varken haft tid eller lust att sitta vid datorn.

Sitter i en matångestgrop just nu eller vad man ska kalla det. har ätit detta idag:
frukost: gjorde gröt - en halv liter havregryn och en liter vatten i micron + lite sylt på.
lunch: en liten salladstallrik i skolan. Sallad, lite keso och kycklingbit.
middag: majs, ärtor, broccoli, annanas och någon få kycklingbit sådär.

nu: har ätit russin (vilket jag har en jäkla ångest för) tog dom för att jag var så hungrig, kunde inte hålla ifrån. Nu sitter jag här och velar fram & tillbaka om jag ska gå ut eller inte.

svara nu- kort ja eller nej. Låter min mat bra för denna dag? 
eller är det bara jag som tycker att dom  här russinen jag åt precis förstörde hela skiten och att jag nu är tvungen att gå ut och gå.

För att ni ska kunna svara på frågan kanske ni vill veta dagens träning: Jo, en rask promenad på 5 km.

---

Som det kanske märks här i bloggen. det mesta jag skriver om är mat. Men det är mest det som styr om jag har en bra dag eller inte och hur jag känner mig. Om jag har ätit dåligt som sagt kan  min dag baka åt helvete.

Brukar inte läsa blondinbellas blogg, men  gick in på henne en snabbis en gång och då skrev hon detta inlägg:
 

---

"Många har undrat över hur det har gått med min Low Carb - High Fat kost och nu ska jag berätta.I tre veckor har jag uteslutit (nästan till 100%) kolhydrater såsom pasta, ris, potatis, brös osv. Och istället ätit mycket kött, fisk, nötter, sallder och feta såser. Jag har bytt ut 0,5 % fett filmjölken ill 3% osv. Fett har alltså varit okej att äta.

På tre veckor gick jag ner två kilo, vilket jag tycker var helt perfekt och jag är nöjd nu. Men det var inte därför jag började äta! Jag har länge känt att jag inte mår bra av något i kosten som jag äter men jag förstod aldrig vad det var. Det här blev i alla fall bättre:
 Hyn - Glöm alla dyra hudvårdprodukter. Det handlar om vad du äter!
Magvärk - Magen slutade bli uppblåst i slutet mot kvällen och blev platt!
Humöret - Ett jämnare humör! Visste ni att kolhydrater kan bidra till att
man lättare bli deprimerad och känner sig ledsen?
Mättnadskänsla - Med att få äta mer fett blir man mer mätt och håller sig
längre på maten = Du slutar småäta! Dessutom tappar man godissuget..

Vi människor är ständigt så rädda för fett. Man äter hellre en smörgås utan smör vilket är helt fel då det är smörgåsen som gör dig "tjock" inte fettet! Det bästa med kosten är att man får äta allt gott, en god fisk med en fet sås och avocado-sallad är himmelskt gott och håller dig mätt! Nötter äter jag dessutom varje dag och ändå går man ner i vikt! (även om jag inte vill gå ner mer nu). Nej Low Carb - High Fat funkar utmärkt! " / BLONDINBELLA.

---

Detta inlägg om Low Carb - High Fat kost slog mig i skallen och jag undviker framförallt potatis, pasta, ris och bröd. Har inte ätit det på flera dagar nu. Eller jo förlåt, åt nästan en hel potatis igår när mamma hade lagat mat och vi hela familjen satt och åt. Mot min vilja, men hela familjgen börjar prata som gåsar om att jag äter konstigt? typ.
När jag kom  till bordet ställde jag fram skål med ärtor och majs i för jag hade inte rört mig mycket alls den dagen och en lågenergiförbrukare ska som sagt ha halva tallriken med grönsaker.



Nej, nu ska jag som sagt ut och gå. Huvudvärken kanske går över då? hejdå :)