mitt eget val
Till att börja med, om du inte orkar läsa allt jag har skrivit här. Läs det jag har skrivit i kursivt. Det är viktigast lixom. Ni märker mina funderingar i texten som jag vill ha svar på... :)
Ett huvud som känns som en stor fotboll, en mage som skriker "mer mat" och vänder sig ut och in och närstående som bara är dryga, fast att jag egentligen förstår dom.. Det är mitt val, men det enda jag vill är att trivas med mig själv, det är därför jag gör som jag gör. Jag vill inte fortsätta som jag gör.
Jag menar, hur kul är det att gå på fest och inte känna sig fin, att vara lite tillbakadragen och veta att man inte är sig själv. exakt så är jag nu. Något jag har bestämt mig för är att inte skaffa någon pojkvän förns jag är nöjd med mig själv, dvs när jag har nått mitt mål. Eller jag har inte bestämt mig för det, jag vill ju egentligen kunna bli kär och låta någon annan tycka om mig, men jag klarar inte av det nu. Tanken att stå och bara krama någon och den personen tar mig vid min midja lixom. Då känner jag mig äcklig.
I sommar när jag ska utomlands med tjejerna vill jag känna mig snygg, jag vill ha tillbaka mitt riktiga jag. Jag som alltid varit glad jämt, peppar andra till att ha kul, omtänksam och helt mysig. Det är sant. Jag skrev bara positiva saker om mig där. Men det är den jag brukar vara. inte den jag är just nu. Just nu känns det som att jag klättrar på en stege, har lämnat den "glada, spralliga" jag nere på marken och jag är på väg upp, men kommer aldrig dit. Jag har stannat mitt i stegen och känner mig förvirrad.
Egentligen vet jag att det bästa sättet att gå ner i vikt på är att äta ofta men lite/lagom åt gången. Fast att jag vet det, så klarar jag inte av att göra det. Nu har jag varit igång i min träningsperiod och äta nyttigt flera dagar. (det blev ett stopp över nyår). Just nu har jag ont i huvudet, magen kurrar lite. men jag tänker fan inte äta efter klockan 8 på kvällen. Idag var jag och tränade, men kände i kroppen att jag inte orkade mycket alls. Fy mig, helt fel gjort av mig. Då hade jag ätit lunch i skolan runt 11 och träningen började 5.. Äter mig inte mätt alls på maten vi får i skolan, den är inte direkt god.. men lite iaf, så att det stoppar hungern lite.
Häromdagen var jag med min bästa vän, hennes mamma som är som min extra mamma och handlade. De bestämde sig för att äta på Ikea. och jag fick väl hänga med lixom eftersom jag var där med dom. Jag kunde ju inte säga "hehe, jag går och shoppar, ät ni!" För dom vet lite vad jag håller på med tror jag. Min kompis och mamman hade valt mat. Min kompis tog 10 köttbullar och potatis. Jag sa att jag ville ha 5 st till kocken och min kompis+mamman protesterade. nej jag fick inte ta 5, jag skulle äta 10.. Kunde inte säga imot så mycket, kocken sa t.o.m att det var barn mat. Jag fick le och ta mina 10 köttbullar... fick i mig 6 st och två potatisar. Jag tycker att det är en helt okej och bra middag. Men de tyckte jag åt alldeles för lite. Seriöst, är det verkligen det? För mig var det bra iaf. Det där fick jag höra hela dagen och mamman hade tydligen sagt till min kompis att hon är orolig för mig för att jag inte äter tillräckligt.
Grejen är det att jag tycker att jag äter tillräckligt. (okej, inte ibland som idag) men den dagen hade ja gjort det tycker jag. Men de vill inte inse och så fort jag kommer hem till dom nu försöker dom få mig att äta. Kör jämt med "nej tack", "nejtack det är bra", "nejtack, ajg åt precis" ... osv. Men de blir typ suriga. Inte så att dom visar det så mycket, men jag märker - känner dom för väl.
I går ville jag inte komma dit på kvällen för jag visste att dom skulle trycka i mig en macka eller någonting, stannade hemma och kikade på film och hade jätte tråkigt ist... ska det vara så? kan dom inte bara låta mig vara? Jag menar. Det är olika gång till gång när jag kommer dit. Ibland har jag ätit hemma och är mätt, men de tror mig inte. hur ska jag kunna bevisa när jag väl har ätit? jag ska väl fan inte behöva spela in en film när jag äter eller nått..
En viktig sak- jag hatar egentligen att äta lite när jag äter med en vän. Jag vill inte få henne att känna att hon äter mycket lixom, när hon egentligen äter lagom och jag för lite. Men jag säger aldrig "shit vad mätt jag är!" utan jag säger inte ett skit. försöker verkligen få de jag äter med att känna så. Äter ganska sakta ibland för att dom ska märka mindre att jag ätit mycket mindre osv. förstår?
Återigen, förlåt för ett hemskt rörigt inlägg. Men i den här bloggen skriver jag av mig och skriver det jag kommer på i stunden.
Nu har jag yrsel och tänkte börja fixa och dona med annat. :)
Ett huvud som känns som en stor fotboll, en mage som skriker "mer mat" och vänder sig ut och in och närstående som bara är dryga, fast att jag egentligen förstår dom.. Det är mitt val, men det enda jag vill är att trivas med mig själv, det är därför jag gör som jag gör. Jag vill inte fortsätta som jag gör.
Jag menar, hur kul är det att gå på fest och inte känna sig fin, att vara lite tillbakadragen och veta att man inte är sig själv. exakt så är jag nu. Något jag har bestämt mig för är att inte skaffa någon pojkvän förns jag är nöjd med mig själv, dvs när jag har nått mitt mål. Eller jag har inte bestämt mig för det, jag vill ju egentligen kunna bli kär och låta någon annan tycka om mig, men jag klarar inte av det nu. Tanken att stå och bara krama någon och den personen tar mig vid min midja lixom. Då känner jag mig äcklig.
I sommar när jag ska utomlands med tjejerna vill jag känna mig snygg, jag vill ha tillbaka mitt riktiga jag. Jag som alltid varit glad jämt, peppar andra till att ha kul, omtänksam och helt mysig. Det är sant. Jag skrev bara positiva saker om mig där. Men det är den jag brukar vara. inte den jag är just nu. Just nu känns det som att jag klättrar på en stege, har lämnat den "glada, spralliga" jag nere på marken och jag är på väg upp, men kommer aldrig dit. Jag har stannat mitt i stegen och känner mig förvirrad.
Egentligen vet jag att det bästa sättet att gå ner i vikt på är att äta ofta men lite/lagom åt gången. Fast att jag vet det, så klarar jag inte av att göra det. Nu har jag varit igång i min träningsperiod och äta nyttigt flera dagar. (det blev ett stopp över nyår). Just nu har jag ont i huvudet, magen kurrar lite. men jag tänker fan inte äta efter klockan 8 på kvällen. Idag var jag och tränade, men kände i kroppen att jag inte orkade mycket alls. Fy mig, helt fel gjort av mig. Då hade jag ätit lunch i skolan runt 11 och träningen började 5.. Äter mig inte mätt alls på maten vi får i skolan, den är inte direkt god.. men lite iaf, så att det stoppar hungern lite.
Häromdagen var jag med min bästa vän, hennes mamma som är som min extra mamma och handlade. De bestämde sig för att äta på Ikea. och jag fick väl hänga med lixom eftersom jag var där med dom. Jag kunde ju inte säga "hehe, jag går och shoppar, ät ni!" För dom vet lite vad jag håller på med tror jag. Min kompis och mamman hade valt mat. Min kompis tog 10 köttbullar och potatis. Jag sa att jag ville ha 5 st till kocken och min kompis+mamman protesterade. nej jag fick inte ta 5, jag skulle äta 10.. Kunde inte säga imot så mycket, kocken sa t.o.m att det var barn mat. Jag fick le och ta mina 10 köttbullar... fick i mig 6 st och två potatisar. Jag tycker att det är en helt okej och bra middag. Men de tyckte jag åt alldeles för lite. Seriöst, är det verkligen det? För mig var det bra iaf. Det där fick jag höra hela dagen och mamman hade tydligen sagt till min kompis att hon är orolig för mig för att jag inte äter tillräckligt.
Grejen är det att jag tycker att jag äter tillräckligt. (okej, inte ibland som idag) men den dagen hade ja gjort det tycker jag. Men de vill inte inse och så fort jag kommer hem till dom nu försöker dom få mig att äta. Kör jämt med "nej tack", "nejtack det är bra", "nejtack, ajg åt precis" ... osv. Men de blir typ suriga. Inte så att dom visar det så mycket, men jag märker - känner dom för väl.
I går ville jag inte komma dit på kvällen för jag visste att dom skulle trycka i mig en macka eller någonting, stannade hemma och kikade på film och hade jätte tråkigt ist... ska det vara så? kan dom inte bara låta mig vara? Jag menar. Det är olika gång till gång när jag kommer dit. Ibland har jag ätit hemma och är mätt, men de tror mig inte. hur ska jag kunna bevisa när jag väl har ätit? jag ska väl fan inte behöva spela in en film när jag äter eller nått..
En viktig sak- jag hatar egentligen att äta lite när jag äter med en vän. Jag vill inte få henne att känna att hon äter mycket lixom, när hon egentligen äter lagom och jag för lite. Men jag säger aldrig "shit vad mätt jag är!" utan jag säger inte ett skit. försöker verkligen få de jag äter med att känna så. Äter ganska sakta ibland för att dom ska märka mindre att jag ätit mycket mindre osv. förstår?
Återigen, förlåt för ett hemskt rörigt inlägg. Men i den här bloggen skriver jag av mig och skriver det jag kommer på i stunden.
Nu har jag yrsel och tänkte börja fixa och dona med annat. :)
Kommentarer
Trackback
